Växtodling

Vallarna brukar vi så in i korn eller havre. Vi använder normalt en blandning av gräs (timotej, ängssvingel och rajgräs) och röd- och vitklöver. Oftast skördar vi vallarna två till tre gånger per år. Efter det tredje vallåret brukar vi plöja vallen och så höstvete eller höstraps. Normalt skördar vi 7-10 ton ts/ha och vi siktar på att förtorka grönmassan till 60-70 procent torrsubstans. Gräset pressas till stora fyrkantiga balar som sedan läggs i en maskin, en så kallad liner, som lindar in balarna i plast så att de bildar en lång korv. Tack vare att plasten tätar mot luft så konserveras gräset och blir till ensilage.

Bild på plastaren in action

Höstraps är den gröda som är roligast att odla! Den växer så det knakar på våren och ett rapsgult fält fullt med bin är jätteläckert. Raps är dessutom en mycket bra omväxlingsgröda i växtföljden. Det brukar bli bästa veteskörden på gården året efter höstraps. Kruxet med höstrapsodlingen är att etablera kraftiga plantor på hösten som inte blir för höga- då blir de väldigt känsliga för kylan. Låga och knubbiga skall de vara. På senare år har sniglarna börjat äta upp plantorna så fort dom börjar komma upp.

Dikor

Hos oss föds mellan 120 och 140 kalvar varje vår. De är korsningar av raserna Aberdeen-Angus och Simmental. Angus är en av de mindre raserna och dom behöver inte kraftfoder för att växa bra. De klarar sig fint på lite magrare betesmarker och grovfoder på vintern. Vi använder Angustjurar till alla våra kvigor eftersom kalven föds lite mindre vilket ger en lättare kalvning. Oftast är dessa små krabater väldigt pigga och börjar leta mat hos mamma ganska snabbt.

Aberdeen-Angusdjuren är också kända för att ge ett marmorerat kött (fettet ligger insprängt i köttet) av hög kvalitet. Simmental är en större ras med högre tillväxt. Kon producerar mycket mjölk och kalvarna får då mycket mat. De slaktas vid lite högre vikter än Angusdjuren. Genom att kombinera dessa två raser kan vi dra fördel av båda rasernas goda sidor. Vi kallar våra korsningar för Simgus!

Vi brukar ha 4-5 avelstjurar av antingen Angus eller Simmentalras i ko- och kvighagarna. Dessa köper vi in från avelsbesättningar runt om i landet och när dessa tjurar är fullvuxna vid sex till sju års ålder kan de väga 1200 kilo! Men de är oftast väldigt snälla och en del av dem gillar att bli kliade. Det är inte tjuren man ska akta sig för i våra kohagar, det är kossan som tycker att du är för nära hennes kalv!

Kalvarna föds på våren inomhus på ströbäddar, men när det blir lite varmare och gräset grönare åker kor och kalvar ut på sommarbete. Det brukar bli i slutet av april eller början av maj. De flesta korna brukar gå på strandängarna i Svartåmynningens naturreservat mellan Linköping och Vreta Kloster.

Kalven diar sin mamma hela sommaren och lär sig samtidigt att äta gräs. När de är cirka sex månader gamla skiljs de från korna och växer därefter upp i flock, inomhus på ströbädd på vintern med fri tillgång till vårt eget producerade grovfoder bestående av gräs och klöver. De är ute på bete även sommaren då de är ett år. Tjurkalvarna som föds föder vi antingen upp själva till slaktfärdig storlek (cirka 700 kg levande vikt) eller så säljer vi dem på hösten vid sex månaders ålder (250-300 kg). Föder vi upp dem själva brukar de vara 18-24 månader gamla när de slaktas. Eftersom det står grovfoder på deras meny växer de inte i maximal hastighet, men ungefär ett kilo per dag blir det i alla fall. Då skapas förutsättningar för att både smak och fettmarmorering hinner utvecklas.

Kvigkalvarna använder vi själva till rekrytering (de blir dikor) eller så föder vi upp även dem till slakt. De brukar vara lite drygt två år när de är klara.

Fåren

Vi brukar ha 20-30 tackor som lammar på våren. Oftast får dom två lamm var. När gräset är grönt på våren släpper vi dem på bete hela sommaren och skiljer ifrån lammen under hösten. De lamm vi inte skall behålla som tackor slaktar vi och säljer till kött. Fåren är korsningar texel/suffolk.

Betesmarkerna

Betesdrift är en av våra huvudnäringar. Det har länge funnits får på gårdens marker. 2001 köptes det in en dikobesättning samtidigt som  antalet får minskades. Många av våra beten är kuperade ekhagar med inslag av en och hassel. Tack vare att markerna har betats under så många år  finns växter som gynnas av just betesdrift. Här finns gullvivor, daggkåpa, mandelblom, Adam&Eva och en massa annat vi tyvärr inte känner igen.

Även faunan skall gynnas. I hagarna finns många döda gamla ekar och grenar. Dessa är nödvändiga för en hel rad insekter. Vi har varit med i projektet ”Fågelskådare och lantbrukare samarbetar för mer lärksång”. Man har då sett (och hört!) kattuggla, näktergal, gulsparv, hämpling och en rad andra fåglar som trivs i det varierade jordbrukslandskapet.

De flesta kor och kalvar betar i Svartåmynningens Naturreservat på sommaren. De åker ut med traktor och djurvagn i maj och kalvarna tar vi hem i september-oktober. Korna går kvar till november-december när gräset slutat växa.